Viktorialinnea

Den här lilla tussen är våran gulligaste familjemedlem. Han har funnits i våran familj sen vintern 2001 då han kom hem till oss som bebis. Han är bland den kaxigaste och mest enerverande hunden man kan tänka sig emellanåt när han konstant skäller och rymmer, men vi älskar honom och våran kärlek till honom är obeskrivlig!
Imorse när mamma ringde och berätta vad som hänt var de som ett slag i magen.. Han har haltat under en längre tid och vi har inte riktigt förstått varför så mamma var med honom till vetrinären härom veckan. Dom trodde de bara var en inflamtion i leden så han fick antibiotika i 10 dar och blev bra. Men nu när han slutat med tabletterna så haltar han igen och igår ringde dom igen från smådjurskliniken och berätta att en kirurg tittat på röntgen-bilderna och tror att Snobben har en tumör.. Ursch, jag gråter bara ja skriver ordet. Våran älskade, fina och bästa hund. De får inte hända honom något! Har vi tur så är de en godartad tumör som man kan göra nått åt. Jag hoppas, hoppas och hoppas! Om de nu finns en gud så snälla ber jag om att Snobben ska bli frisk och få leva många fler år med oss.





Tårarna bara rinner och rinner och mitt hjärta värker.. De får inte hända honom något, ta honom inte ifrån oss!

Min helg har verkligen startat dåligt, har inte lust med nånting. Orkar inte ens åka och rida, men vet att Kedves är den bästa trösten sånna här gånger så ja ska åka ut och gosa med henne så snart jag slutar.

Hoppas ni får en bra helg!