Snart åker han..
Den 16 maj åker Kim ner till Afghanistan. Verkligheten slog en med tung sten i hjärtat igår när jag kom till Kungsängen. Min älskade, fina storebror ska ner till krig, till de som vi här i Sverige är så skyddade ifrån. Mina syskon är mina änglar i livet, min största kärlek och ja älskar dom alla för hur olika vi är. De är alltid lika tungt när vi separeras från varann som när John åkte till Australien, Kim var i lumpen, Helena i Thailand (3 månader) osv.. Men detta känns som den tyngsta separationen hittils. Kommer han att vara hel när han kommer hem om nio månader? Kommer han må bra? Kommer han klara de psykiskt? Kommer han vara sig själv när han kommer hem? Ursch, många tankar och funderingar. Tycker att de rent ut sagt är förjävligt att vi ska behöva offra våra nära och kära för ett krig som inte vi kan rå för, låt dom spränga upp varann då! Men man får väl försöka se de som en god gärning, även fast de är svårt..
John & Ludde skulle panta burkar i fredags och tryckte in fyra stora soppsäckar i suckan. De luktade gammal spya och fylla i min bil efter.. men Ludde tjänade hela 157kr på de.
älskade bror <3
ute och åker lastbil
hög-gravid syster ;-)
Kim och hans närmsta kollegor som flyger ner tillsammans och ska jobba som spioner
ha en skön måndagskväll i vårsolen, jag ägnar mig kväll på jobbet, trist!
