Turen förföljer mig.
Gårdagen var ingen lyckodag direkt, i princip allt gick emot mig. Mina kära bröder håller ju på att flytta, John hem till Sigtuna och Kim ska in i Johns lägenhet i Uppsala. Deras planering och framförhållning är liak dålig som min. Så igår åkte jag på att ta frimabilen till Uppsala för att hjälpa John att flytta ur hans möbler. Vi hade skit mycket på jobbet och jag kom inte iväg förens vid sex från jobbet. När jag precis rullar från Märsta så ringer mamma i panik för att min bil har pajjat! Ena hjulet har flygit av och hon har kört på fälgen.. Så de var bara att vända och åka och hämta henne. Bilen stod där den stod och ja visste att de inte var någon ide att jag och mamma börja mecka, hon med nyopererad arm och ja som inte kan nånting om bilar. Så ja skjussar tillbaka henne hem och åker sen mot Uppsala. Efter allergichock i John lilla studentrum med alla dammråtter så blev vi klara vid åtta tiden. Snälla, gulliga och rara Kim hjälpte mig att fixa Kedves! Väl hemma åker jag upp till jobbet igen för att låna bil för att åka och försöka mecka på ett reserv-hjul själv på suzukin. Men eftersom jag har världens bästa killar på jobbet så fick jag hjälp! i snöstorm börja vi mecka av de som var kvar av däck och fälg. När jag står de så ser ja en lapp på bilen 700 SPÄNN I PARKERINGS-BÖTER!!! Jag blev tokig, olycklig och grinfärdig! Trotts att mamma lagt en lapp på bilen att den är sönder och vi ska frakta bort den så fort som möjligt så har dom mage att sätta böter på den, vilka svin! Så nu är de KRIG med stadens p-liser! När vi ska sätta på reservhjulet så märker vi också att de inte är någon luft i de, så de var bara att kriga till märsta och fylla upp de. Men då är luftpumpen ur fukntion på statoil! Då ville jag inte längre gråta utan jag börjar istället hysteriskt skratta för mer olycka kunde jag inte ha! Två bensinmackar senare så har vi luft i däcket så vi kan återvända och få på hjulet.. Vi var klara med meckandet halv tolv, kul.. Så nu står Suckan avställd på jobbet och däckfirman öppnar åter igen den 3e januari! Så nu är man utan bil också. Trotts allt otruligt så är jag så tacksam för all hjälp jag fick igår, jag hade INTE fixat de själv som jag var envis och tro. Ensam kvinna reder sig själv, eller vad brukar man säga? ;-) Tusen tack världens bästa Chruzander!
